I år har Grankulla svenska kulturförening valt skådespelaren Nina Hukkinen till Årets Grankullabo. Nina Hukkinen är en uppskattad konstnär inom teater, radio, tv och film. Hon är initiativrik och orädd. Det vittnar hennes projekt Läsdrama på Vallmogård om.

Varje höst samlar Nina Hukkinen några av sina skådespelarvänner kring sig och uppför ett par läsdramer inför publik. I år är det 15-årsjubileum. Men inte bara vuxenkultur, hon är också hjärtligt uppskattad som den rosafärgade grisen Isa i BUU-klubbens svenska barnprogram i tv.

Nina Hukkinen är en energisk person och hon har många strängar på sin lyra. Den som känner henne väl vet att hon står stadigt med fötterna på jorden. Just nu är hon aktuell som frilansskådespelare på Svenska Teatern, som producent för Läsdrama på Vallmogård och som Isa Gris i BUU-klubbens barnserie om Bärtil – en tv-roll som hon har haft i sexton år. Dessutom hinner hon med film, radioteater och museiteater.

Under sex års tid har hon vid sidan om skådespelarjobbet stude­rat logopedi vid Helsingfors universitet. Målet är att en dag bli talterapeut.

 

Hur hinner du med allt?

– Jag är en aktiv människa, som vill hinna med mycket och påverka min vardag. Eftersom jag är frilans, det vill säga inte fast anställd vid en teater, kan jag planera min vardag på ett sätt som passar mig. Ibland är det mycket jobb, ibland mindre. Hittills har jag haft tillräckligt med jobb.

 

Varför ville du bli skådespelare?

– Jag var 24 år när jag sökte, och kom in, till teaterutbildningen. Teater visste jag inte så mycket om, jag var blyg och osäker på vad jag ville göra. Men när jag väl hade blivit antagen, kändes det rätt.

– Eftersom jag är kort till växten fick jag till en början alltid spela barn eller en ung människa, medan mina kolleger tog de vuxna rollerna.

Yrket passar mig för det är ett socialt, kreativt och fysiskt arbete i grupp. Men samtidigt är det både osäkert och otryggt och därför planerar jag ett halvt, ibland ett år i taget och ser vad det för med sig. Men efter 26 år i yrket tycker jag det fortfarande är roligt att stå på scenen.

 

Högläsning för vuxna

Läsdrama på Vallmogård fyller 15 år. För många grankullabor har det blivit något av en tradition att under ett par höstkvällar samlas i salongen på Vallmogård och njuta av högläsning.

Scenen är alltid densamma. Skådespelarna sitter vända mot publiken, bekvämt klädda och utan teatersmink. De läser sina repliker, ibland stiger någon upp, rör sig fram och tillbaka, sätter sig. Med hjälp av röst och mimik får handlingen liv och färg. Ibland kan det bli dramatiskt, skrik och gråt om handlingen så kräver.

– Idén är att texten i sig ska leva sig in i åhörarnas fantasi, säger Nina Hukkinen. Att man ska få en teaterupplevelse bara genom att lyssna. Läsdrama är ingen dämpad föreställning som kräver absolut tystnad. Skratta får man.

 

Lybecks idé

Läsdramakvällarna fick sin början när Nina Hukkinen upptäckte att hon inte kände Mikael Lybecks dramatik så bra som hon borde. I Vallmogård hade familjen Lybeck bott en gång och infört traditionen med läsdramer. Den traditionen ville hon föra vidare. I år har det gått 155 år sedan Mikael Lybeck föddes den 8 mars 1864 i Nykarleby.

– Dramakvällarna kräver ett visst mått av arbete, medger hon, men inte för mycket. Det har varit välbesökta kvällar. Det som skulle bli en engångsföreteelse har fortsatt år efter år, tack vare en trogen och hängiven publik.

Nina Hukkinen säger sig vara stolt över sin publik, som består av intresserade och erfarna lyssnare.

Under de första åren var det Lybecks dramatik som gällde, sen tog hon sig an gamla klassiker, nulevande klassiker, lite radioteatermanuskript och i dag får åhörarna också lyssna till nyskriven finlandssvensk dramatik.

Det är viktigt att bjuda på variation. I november presenteras en nyskriven pjäs ”Leila och det brinnande hjärtat” av en ung författare Malin Kivelä.

 

Isa Gris i rosa

För de yngsta är hon ingen mindre än Isa Gris, klädd i rosa kroppsstrumpa. Tillsammans med fåret Bärtil (Joachim Thibblin) inspirerar och lär hon 3-6-åringar hur man kan lösa vardagskonflikter på bästa sätt.

Tv-manuset skrivs och regisseras av Monica Vikström-Jokela, redaktör för de svenska barnprogrammen vid Svenska Yle. Serien, som har 16 år på nacken, omfattar drygt 300 avsnitt. Nya avsnitt kommer att spelas in i vår.

 

Blivande talterapeut

Vid sidan av teaterjobben har Nina Hukkinen utbildat sig till logoped (talterapeut).

– Jag är inne på mitt sjätte år inom studierna. Det är roligt att gå på föreläsningar men arbetsdrygt. Mina studier är på slutrakan och eftersom de ska kombineras med repetitioner på teatern tar det tid.

Som frilans upplever jag nog en viss otrygghet i arbetslivet och därför har jag velat fördjupa mig i logopedi för att få en säker bakdörr. Samtidigt är röstvård en del av mitt yrke och jag vet hur viktigt det är för en skådespelare att ha rösten i skick.

– Ingen vet vad framtiden för med sig, kanske jag en dag jobbar både som talterapeut och frilansskådespelare, säger hon med en glad nick. 

 

Text: Eva Wörlund

Foto: Anders Svartbäck

 

======================